Som 11-åring flydde han tillsammans med sin familj som är kurder från Irak av politiska skäl. Vid den tiden pågick det ett krig mellan Irak och Iran. Nu vid 40 års ålder är han snart färdig polis.
Innan Aras och hans familj flydde så hade han en redan en bild av landet Sverige, han hade nämligen sett Emil i Lönneberga och barnen i Bullerbyn på TV. Han tog stort intryck av den vackra naturen och sättet de levde på. När familjen anlände till Sverige, blev han dock lite smått besviken över alla moderniteter. Naturen som är viktig för Aras har ändå alltid funnits där som en trygghet oavsett var han har bott i Sverige. Familjen kom först till Karlslund utanför Stockholm, sen till Kiruna och slutligen hamnade de i Hälsingland när de fick upphållstillstånd. Längtan att få slå rot någonstans var viktig och därför har Aras blivit kvar i Hudiksvallstrakten.
– Det är viktigt att se sig själv som en del av samhället, även om det finns de som inte är inkluderande och vill få en att känna sig annorlunda. Jag försöker alltid tänka på alla de goda människorna som jag har omkring mig och vilket fantastiskt land jag lever i.
Efter gymnasiet ville Aras inte studera vidare utan tog en massa ströjobb, men till slut blev han uttråkad och ville ha ett riktigt jobb. Han påbörjade en undersköterskeutbildning och sedan har han arbetat som undersköterska, personlig assistent och behandlingsassistent.
– Min far sa till mig i ungdomen att “i livet får man anstränga sig ibland för att få något gjort”. ”Du kan inte bara ligga under ett äppelträd och hoppas på att äpplet faller rätt ner i mun”. Visst har det tagit tid att komma dit jag är idag, men jag tror det är viktigt att ta tillvara på de möjligheter och chanser man får. Vad du än gör i livet så lär du dig en massa saker och skaffar dig erfarenheter som du alltid har nytta av.
En dröm sen han var barn att bli polis
Aras har haft en dröm sen han var barn att antingen bli polis eller brandman, heroiska yrken i hans ögon. Ändå var det inte självklart, eftersom polisen i hans land var hårda, auktoritära och inte sällan fysiska. Det skapade en rädsla och ingav respekt. Drömmarna rann ut i sanden, men när Aras närmade sig 30 års ålder uppmanade en kvinnlig kollega honom att söka till polisen. Hon tyckte att han skulle bli en bra polis. Han sökte fyra gånger och kom vidare den femte gången. En av orsakerna var att det inte fanns någon distansutbildning i Söderhamn, vilket försvårade för honom, eftersom han har familj.
– Jag kom in på polisutbildningen som 39-åring. Tänkte att jag kanske var för gammal, men så här backspegeln blev det väldigt bra. Det är individuellt, men jag hade inte blivit en bra polis som 20-åring. Nu har jag samlat på mig mycket erfarenheter både från livet och arbetslivet och jag ser verkligen fram emot att bli polis.
Sverige har en väldigt bra polisutbildning
– Att jag också gick vidare med min dröm om att bli polis beror på att jag mött poliser här i Sverige som förändrade min bild av polisen, de är inte alls som i många andra länder. De är väldigt bra på att bemöta andra människor och duktiga på sitt jobb.
Aras tror att mycket handlar om att Sverige har en väldigt bra polisutbildning. Det är också en gedigen rekryteringsprocess för att få fram personer som är lämpliga att bli poliser. I andra länder kan utbildningstiden vara extremt kort, men det varierar givetvis från land till land.
Han genomför just nu sin aspiranttjänstgöringstid på sex månader och är stationerad i Hälsingland.
– Det är intensiva och intressanta dagar, men jag ångrar inte en sekund att jag valde det här yrket. Min fru är min stora förebild, hon har stöttat mig i allt genom åren och gjort det möjligt för mig att studera på distans i Umeå och vara borta från familjen. Jag vill också slå ett slag för alla fantastiska vänner jag har träffat under polisutbildningen, det är oerhört värdefullt att ha dem som stöd både under utbildnings- och aspiranttjänstgöringstiden.
Fånga upp ungdomar och förändra deras bild av polisen
När Aras är färdig polis vill han framförallt fånga upp ungdomar som befinner sig i riskzonen och förändra deras bild av polisen.
– Poliser är bara människor, de är personer med känslor och kan göra fel. De är någons mamma, pappa eller syskon. Det kan ibland vara lättare att prata med någon som har samma bakgrund och visa ungdomar att det går att komma någon vart om man bara kämpar.
