Marknaden för prostitution är stor i Sverige. En del av gränspolisen i Västs arbete handlar därför om att hitta kvinnor som kommer från länder utanför EU och som försörjer sig på att sälja sex i göteborgsregionen.
– De prostituerade tar ofta in på olika vandrarhem eller hotell för att ta emot män där. De får sina bokningar via eskortsidor på nätet, förklarar Mikael Holmgren, biträdande chef vid gränspolisen i Göteborg. Kvinnorna kommer exempelvis från Ryssland, Vitryssland, olika afrikanska länder och Latinamerika.
En majoritet av de prostituerade kvinnorna får sin försörjning enbart från prostitution. När de dessutom kommer från tredje land och vistas i Sverige illegalt blir de ett fall för gränspolisen.
– I detta nu, varje dag, är det mellan 20 och 30 kvinnor som annonserar på eskortsidor på nätet. Så det handlar om en omfattande och grovt kriminell verksamhet.
Att sälja sex i Sverige är inte olagligt – det är själva sexköpet som är kriminaliserat. När gränspolisen omhändertar kvinnorna enligt utlänningslagen, får de alltid erbjudande om samtal och olika former av hjälp.
– Gränspolisen erbjuder kvinnorna möjlighet att få träffa en socialarbetare och hos Migrationsverket kan de få prata med en specialist på människohandel. Vi vill ge dem en möjlighet att ta sig ur sin destruktiva livsstil, säger Mikael Holmgren. Det händer att vissa tänker till, tar chansen och försöker förändra sin tillvaro.
Gatuprostitutionen i Göteborg var ganska utbredd tidigare, men idag har prostitutionen i allt högre grad flyttat in på hotell, vandrarhem och till vanliga lägenheter.
– Vi har ett antal exempel där kvinnor hyrt lägenheter via Airbnb. I de här fallen handlar det ofta om någon som ovetande har hyrt ut sin bostad, som sedan har använts som bordell. Och nyligen dömdes en man för koppleri – han sökte upp prostituerade kvinnor med ett direkt erbjudande om att de kunde få hyra hans lägenheter på Hisingen för sin verksamhet.
Polisens övergripande strategi för att komma åt koppleri eller människohandel är dels att bekämpa de organiserade nätverk som redan finns i Sverige, dels att arbeta förebyggande så att nya nätverk inte vill etablera verksamhet i landet. Målet är att göra Sverige till en oattraktiv marknad för den grova, organiserade brottslighet som oftast står bakom den här typen av brott.
– Tyvärr är det ofta väldigt svårt att bevisa att någon är ett offer för människohandel. Men kvinnorna bedriver inte prostitution på eget bevåg, de är i händerna på en grovt kriminell organisation.
När kvinnorna har omhändertagits av gränspolisen så sätts de i Migrationsverkets förvar. Ett flertal av kvinnorna brukar söka asyl när de hamnar hos migrationsverket, vilket innebär att de i vissa fall släpps ut.
– Då fortsätter de ibland att sälja sex. Men ganska ofta har de redan uppehållstillstånd i något annat EU-land och då skickas de tillbaka dit.
När det gäller de sexköpande männen är antalet anmälningar mot dessa inte så stort i relation till antalet omhändertagna kvinnor.
– Kvinnorna är oftast ensamma när vi anländer. Vi har bara tagit en handfull sexköpare sedan i höstas.
Människohandlare ägnar sig ofta åt flera typer av brottslighet. För att komma åt de nätverk som redan etablerat sig i Sverige försöker polisen att lagföra medlemmarna för deras samlade brottslighet. Ambitionen är att komma åt de pengar som går in i verksamheten. Antalet fall av människohandel och koppleri de senaste åren har lett till att svensk polis har relativt god erfarenhet av att jobba mot denna brottslighet. Men polisen misstänker samtidigt att prostitutionen ökar.
– Det är vår uppfattning. Kvinnorna brukar berätta för oss att Sverige är ”ett bra land att jobba i” och att marknaden är god.
Hur många kvinnor som försörjer sig genom prostitution i Göteborg vet inte gränspolisen exakt. Gatuprostitutionen pågår fortfarande också i viss omfattning. Där är kvinnorna oftast EU-medborgare och därför lägger inte just gränspolisen resurser på den verksamheten.
– Men vi har ett nära samarbete med polisens traffickinggrupp som hanterar gatuprostitutionen, avslutar Mikael Holmgren.
