Andelen kvinnliga polisstudenter har ökat stadigt de senaste åren.
Nu börjar det även synas ute i verksamheten. På måndagen var det första gången som polisområde Värmland kunde välkomna fler nya kvinnliga poliser än män.
Det har snart gått 70 år sedan de första kvinnliga poliserna antogs till utbildningen i Stockholm 1957, för att lite drygt ett år senare påbörja sina arbeten som ordningspoliser. Mycket har hänt sedan dess och i dag är cirka 35 procent av alla poliser kvinnor i Sverige.
– En ökad jämställdhet och mångfald är en förutsättning för att vi ska klara vårat breda samhällsuppdrag. Vi skapar en bättre arbetsmiljö med en jämnare könsfördelning, det kan de flesta intyga. Mångfald kan vara både synlig och osynlig för det handlar ju om vilka egenskaper man besitter, säger Anna Hallqvist som är polisområdeschef i Värmland.
11 kvinnor och 8 män
Just Värmland skrev också ett litet stycke polishistoria under måndagen då det var fler kvinnliga poliser än män som påbörjade sina nya arbeten runt om i länet efter avklarad aspiranttjänstgöring.
– Jag känner mig väldigt nöjd med att vi lyckats attrahera många kvinnor till polisområde Värmland. Det är av stor vikt att vi följer utvecklingen och skapar de bästa förutsättningarna för att kunna klara av vårt uppdrag fullt ut.
Polisområde Värmland arbetar, likt många andra, både internt och externt med jämställdhet och mångfald. Alltifrån rekryteringar, vid arbetsplatsmöten och till samverkan med andra aktörer i samhället.
– Vi håller frågorna levande genom föreläsningar, utsättningar eller reflektionsövningar. Vi utbildar oss om varför det är viktigt och påminner varandra i vardagen om vikten att inte generalisera eller bygga kunskap på fördomar. Vi lägger mycket fokus på att prata om rättigheter, skyldigheter och möjligheter för både anställda men även de vi bemöter.
Annan jargong
Anna Hallqvist berättar att enligt hennes erfarenheter i yttre tjänst kan det ibland vara avväpnande att skicka fram en kvinnlig polis, beroende på situation.
– Ibland kan en del män känna sig väldigt hotade eller mer kränkta av att bli tillrättavisade av det egna könet. Jag vet inte om det stämmer, men så kunde jag uppfatta det. Fördelarna handlar nog mer om de egenskaper som är vanligare hos kvinnor. Lite mer inlyssnande och omhändertagande. Jag tyckte ofta att de bästa patrullerna utgjordes av två individer med ganska olika egenskaper så att man kunde komplettera varandra och ha mer verktyg med sig för att lösa situationer.
Hon fortsätter:
– Jag minns ett tillfälle när jag jobbade i Stockholms innerstad: Vi åkte omkring med buss och åkte på slagsmål i stort sett hela arbetspassen. Mina manliga kollegor sa till mig vid ett tillfälle att de tyckte det var väldigt skönt när jag var med för det blev en annan jargong i bussen. Jag tror vi gör varandra bättre genom våra olika egenskaper.
”Arbetar tillsammans”
Två av de nya poliserna i länet är Sofie och Linda. Båda vittnar om en aspiranttid som var både utvecklande och fantastisk – men som också varit utmanande och genererat i att de upptäckt nya sidor hos sig själva. Vilket i sin tur har skapat en mognadsprocess hos dem, både som poliser och individer.
– Jag har hunnit vara med om så otroligt mycket på kort tid. Det jag lärt mig under utbildningen faller på plats mer och mer för varje dag. Något jag kommer ta med mig är hur viktiga alla kollegor är och att man verkligen aldrig är ensam i detta yrke. Ingen kan allt, men hjälps vi åt och bidrar med den kunskap var och en besitter så kan vi lösa det mesta tillsammans, säger Linda och får medhåll från Sofie.
– Det har varit ett helt fantastiskt halvår, om än en hel del inre stress. Man är van en värld i skolan, i en trygg miljö, som byts ut till en verklighet som är något helt annat. Väldigt lärorikt men också väldigt utmanande, både i min yrkesroll men också för mig själv som privatperson. Det jag tar med mig är att jag har blivit välkomnad av ett gäng kollegor som inte gjort skillnad på mig som aspirant. Man är aldrig ensam och tillsammans löser vi det mesta.
Hyllar sin grupp
Att de är med och skriver historia ser de bara som en rolig bonus. I stället vill de lyfta fram hela aspirantgruppen som utvecklats tillsammans.
– Vi har haft väldigt kul ihop under det här halvåret och stöttat varandra i med- och motgång. Jag hoppas att jag kommer få jobba med dem även i framtiden. Att vi skriver historia är otroligt roligt att höra. Detta gör förhoppningsvis att ännu fler kvinnor söker sig till polisen och jag hoppas att jag får många kvinnliga kollegor framöver, säger Linda.
– Det har varit en sammansvetsad grupp som alla strävar åt samma håll. Vi jobbar hela tiden med varandra och hjälper varandra att växa, kommenterar Sofie.
Nu väntar en tid med mycket arbete och olika uppdrag dagligen. Bådas målsättning är att lugnt landa i sina nya roller, fortsätta utvecklas som människor och framför allt, ha roligt.
– Som ny polisassistent har man mycket att lära och det kommer ta sin tid, men det ser jag fram emot, säger Linda.
– Det är det här som man har väntat på och kämpat för så nu är det bara att jobba och samtidigt försöka njuta lite, avslutar Sofie.
Läs mer om utvecklingen över tid hos Polismuseet här.
