Sent en lördagskväll får polisen ett telefonsamtal från en person som hör skrik och dunsar från grannens bostad. Det är inte första gången. Och inte heller första gången hen ringer polisen. En polispatrull skickas till platsen.
Poliserna ringer på. En kvinna i 35-årsåldern öppnar med viss tvekan. Ett barn i treårsåldern står intill kvinnan och en man runt 40 år sluter upp bakom henne.
Grannen som ringde polisen var orolig för att kvinnan blivit misshandlad av sin sambo. Patrullen kan inte se några skador på kvinnan och bostaden ser välordnad och städad ut. Det finns inget som tyder på strid eller våld.
Mannen lägger armen om kvinnan och förklarar för poliserna att hans sambo skulle gå ut i köket för att ta ett glas vatten när hon snubblade över dammsugaren som stod framme. Kvinnan slog huvudet i en dörrpost, skrek till och ramlade ihop en kort stund av smärtan.
– Det måste vara det grannen reagerade på, säger mannen och tittar på sin sambo som nickar bekräftande.
Det som faktiskt hände var att mannen slet upp kvinnan ur soffan genom att ta tag i hennes hår. Han släpade henne över golvet och slog hennes huvud mot dörrposten. Hon ramlade ihop på golvet och blev liggande.
Det här är ett fiktivt fall, men ett klassiskt exempel på hur det kan se ut när en patrull åker på uppdrag till ett hem där våld hör till vardagen.
– En person kan utsättas för grovt våld utan att det ger synliga skador eller uppenbara tecken på våld, berättar Anna Jinghede Sundwall, kriminaltekniker i polisområde Örebro och doktorand inom våldsforskning. En person kan också utsättas för lindrigt våld – och blöda ner en hel bostad. Det finns alltså inget givet samband mellan våldets allvar och tecknen på våld och strid.
Är det någon idé att kalla kriminaltekniker till brottsplatsen när det är parternas gemensamma bostad?
– Ja! menar Anna Jinghede Sundwall. Självklart finns både dna och andra spår från förövaren, både i bostaden och på offret, av naturliga orsaker. Men det hindrar inte att vi kan hitta spår som kan bevisa vad som skett på platsen. Eller vad som INTE har skett.
Inte sällan går parternas utsagor isär. Med hjälp av spår eller skador i bostaden, på parterna eller på föremål kan kriminalteknikerna styrka eller avfärda utsagor om vad som hänt och hur spår och skador har uppkommit. Anna forsätter:
– I vårt fiktiva exempel skulle det kunna vara så att vi hittar små mängder blod och avslitna hårstrån från kvinnan i soffan; hårstrån som visar sig var ryckta från huvudet och inte har lossnat naturligt. Vid undersökning av kvinnan skulle det sannolikt visa sig att hon har skador som inte kan ha uppkommit på det sätt som mannen säger, eftersom skadebilden då skulle sett annorlunda ut.
Hur är det möjligt att utöva grovt våld utan att det syns?
Våld i nära relationer domineras av ett trubbigt våld; med eller utan tillhygge.
Sparkar, slag, örfilar, knuffar, sexuellt och psykiskt våld är vanligt.
– Det här våldet ger inte alltid synliga, yttre skador i form av sår eller blödningar, berättar Anna. Det kan istället orsaka diskreta hudavskrapningar, underhudsblödningar och/eller skador i djupare vävnader och inre organ.
Strypningsvåld är mycket grovt – och mycket vanligt i nära relationer där våld utövas av en man mot en kvinna. Det kan orsaka omedelbar – eller fördröjd – död, men ger sällan synliga yttre skador.
– Ytterligare fem sekunders tryck över lufstrupen kan vara skillnaden mellan död och ”inga tecken på våld”, berättar Anna. För att hitta tecken på strypningsvåld måste man veta var man ska söka och vilka frågor man ska ställa. Små, små blödningar kan uppkomma i halsen, i och runt ögonen och i munslemhinnan. Därför är det mycket angeläget att ansiktet och munnen undersöks och dokumenteras noga.
Hur kan man bevisa ”det osynliga våldet”?
Släpspår, skospår, fot- och fingeravtryck, hårtussar, nagelskrap, blåmärken, besudlingar, rivsår, spår på tillhyggen, kläder och inredning. Det är bara några exempel på vad som – tillsammans förhör, utlåtande av rättsläkare och andra utredningsinsatser – kan bidra till att skapa en bild av vad som hänt (och vad som inte hänt) på en plats vid en viss tidpunkt.
– Strypningsvåld kan till exempel ibland påvisas genom att vi topsar målsägarens hals och runt den misstänktes handleder, förklarar Anna. Spår av urin, slem och maginnehåll på platsen kan också bidra till att förklara vad som hänt. Dessutom finns metoder för att visualisera skador i underhuden med ultravilolett ljus eller värmekamera.
Varför är det så viktigt att kriminaltekniker åker ut på uppdrag vid våld i nära relation?
– Den här typen av brott saknar ofta vittnen och är utredningsmässigt komplexa, säger Anna. Om vi i ett tidigt skede kan göra en uttömmande dokumentation av platsen, säkra spår och dokumentera skador kan vi bidra till att oftare nå hela vägen till åtal och fällande dom.
Anna betonar också att många av de initiala åtgärderna kan utföras av patrullen som kommer först till platsen. Ibland på egen hand och ibland med stöd av kriminaltekniker.
– Men för att det ska bli gjort gäller det att ha vetskap om att den här typen av våld inte alltid lämnar uppenbara spår, avslutar Anna.
