Debattartikel, publicerad i Läkartidningen 2023-04-28.
Den internationella vaccinationsveckan, som varje år arrangeras av WHO, har i år temat ”The big catch up”. Syftet är att kraftsamla för att nå upp till de nivåer av vaccination som sågs globalt före pandemin. Att inte nå alla med vaccin får stora konsekvenser för de som drabbas av sjukdomar som annars hade kunnat förebyggas.
I Sverige är förtroendet för vaccinationer mycket högt. Samtidigt som pandemin i flera länder gjort det svårt att upprätthålla vaccinationsprogram för barn och unga har följsamheten till vaccinationsprogrammet i Sverige varit stabil. Över 97 procent av alla 2-åringar är fullvaccinerade.
Under de senaste åren har Folkhälsomyndighetens arbete med vaccinationsfrågor till stor del handlat om covid-19. Tack vare samarbete mellan myndigheter, hälso- och sjukvården och lärosäten har de svenska rekommendationerna kunnat skräddarsys utifrån svenska förhållanden. Tillsammans med övriga myndigheter och civilsamhället har Folkhälsomyndigheten och regionerna arbetat för att nå ut till alla invånare och erbjuda stöd i deras beslut om vaccination. Det har varit avgörande för den höga följsamheten till rekommendationerna, räddat liv och avlastat en tidvis mycket hårt ansträngd hälso- och sjukvård. Förtroendet för myndigheterna och hälso- och sjukvården har under denna period också varit högt.
En utmaning är att vaccinationstäckningen i vissa områden är lägre och att barn i dessa områden i större utsträckning saknar skydd mot allvarliga sjukdomar. Här behöver vi tillsammans med regioner och kommuner bidra med kommunikation och stöd så att alla barn har samma förutsättningar till en god hälsa.
De svenska rekommendationerna gällande covid-19 har konsekvent baserats på vaccination utifrån behov, aktuellt kunskapsläge och vilka vacciner som passat i den aktuella situationen utifrån deras kända effekter. Det har medfört att en stor mängd vaccin inte blivit aktuella för användning i Sverige. Dessa vacciner har istället bidragit globalt, men har ibland också behövt kasseras.
I debatten har Folkhälsomyndigheten kritiserats för att inte ha rekommenderat fler i den vuxna befolkningen att ta en påfyllnadsdos och för att därigenom ha bidragit till att inköpta vacciner inte har kommit till användning. Att utforma de svenska rekommendationerna för att motsvara de beställningar som gjorts, och därigenom undvika att kassera doser, ligger dock inte inom myndighetens uppdrag. Folkhälsomyndigheten har konsekvent rekommenderat utifrån en medicinsk bedömning och aktuellt kunskapsläge, inte för att använda alla de vaccin som levererats.
Folkhälsomyndigheten har ibland haft en rådgivande roll till regeringen men inte beslutat vilka mängder vaccin som har köpts in. Det har styrts av avtalen på EU-nivå. Däremot har myndigheten varit angelägen om att det funnits vaccin till hela befolkningen och att dessa varit de som passat bäst för att genomföra vaccinationerna. Folkhälsomyndigheten har stor respekt för det arbete som har gjorts för att tillgängliggöra vaccin så snabbt.
I en internationell jämförelse ligger Sverige bra till, särskilt när det gäller vaccination av äldre och personer i riskgrupp, även om vaccinationstäckningen i dessa grupper nu skulle behöva öka ytterligare.
Den höga vaccinationstäckningen har varit avgörande för att skydda individer mot allvarlig sjukdom och död liksom det svenska samhällets förmåga att hantera den fortfarande pågående covid-19-pandemin.
Det höga förtroendet för vaccinationer i Sverige är resultatet av ett mångårigt förtroendeskapande arbete baserat på vetenskap och beprövad erfarenhet. Det är angeläget att värna den tradition som bidragit till den höga och jämna vaccinationstäckningen. För att upprätthålla förtroendet över tid är det viktigt att understryka det etiska perspektivet på läkemedelsbehandling, inklusive vaccinationer. Det måste finnas en obestridlig nytta med vaccination för att det ska vara motiverat med en rekommendation från en nationell myndighet.
