Andra länders erfarenheter av individbaserad riskbedömning av blodgivare kan överföras till svenska förhållanden, men skulle kräva utveckling av en modell anpassad för Sverige.
I dag berörs en del potentiella blodgivare i Sverige av generella begränsningar kring att donera blod, utan att hänsyn tagits till om de själva har ett riskfyllt beteende. Ett exempel är män som har sex med män, MSM. På uppdrag av regeringen har Folkhälsomyndigheten nu sammanställt kunskap och erfarenheter av så kallad individbaserad riskbedömning av blodgivare i andra länder.
Hur den individbaserade riskbedömningen har utformats i de länder som tillämpar den skiljer sig mellan de som studerats, men gemensamt är att personen som vill lämna blod tillfrågas om beteenden som är relevanta för att bedöma risken för att blodet som doneras ska innehålla smittämnen. Det gör att individer som inte har ett riskfyllt beteende kan donera blod, även om de till exempel tillhör gruppen MSM. De länder som Folkhälsomyndigheten har studerat har inte rapporterat någon ökning av transfusionsöverförd smitta efter övergång till individbaserad riskbedömning. Uppföljningstiden är dock begränsad, eftersom förändringarna är ganska nya och detaljerade data fortfarande saknas.
Folkhälsomyndigheten ser att erfarenheter från andra länder kan överföras till svenska förhållanden, men att ett eventuellt införande av individbaserad riskbedömning i Sverige skulle kräva utveckling av en anpassad modell. Det är viktigt att utvärdera i vilken mån blodgivare accepterar och följer de regler som finns, eftersom det kan påverka effektiviteten och säkerheten med nya bestämmelser.
Kunskapssammanställningen kan ligga till grund för Socialstyrelsens fortsatta utvecklingsarbete av det svenska regelverket för patientsäker och ändamålsenlig blodgivning.
